Eftersom mina barn är för tidigt födda och var små och ibte orkade så mycket så fick dom sondmatning för att hålla blodsockret på en bra nivå och gå upp i vikt. Första dygnet fick dom 15 ml varannan timme och sen ökades mängden och tiden förlängdes. Innan vi fick åka hem kyckafes jag få dom att länga tiden ytterligare för att barnen skulle ha en chans att bli hungriga och vilja amma. Så max fyra timmat mellan målen fick det gå, 8 mål om dagen. Alla dessa tider och mått och allt är stressigt. Allt man tänker på är: när åt dom sist, sög dom bra, ska vi ge full sond eller dra av, hur många gånger har dom ätit? Sen att ställa klockan på nätterna.Akl denna oro och stess gjorde att jag helt missade alla tecken på att barnen va hungriga och jag va helt inställd på vilken tid dom skulle äta och inte när dom vill äta. Nu har jag helt tänkt om. Jag bryr mig inte om tider längre, inatt ställde jag inte ens klockan och barnen äter mer och oftare än dom någonsin har gjort och jag är så glad för det :) Nu håller vi tummarna att vågen visar bra vikter imorgon så barnen slipper sonden helt :)Lukas har visserligen dragit ur sin sond och dom ammar så bra så jag ger inget i sonden i alla fall.
Nu håller vi tummarna att vågen visar bra vikter imorgon så barnen slipper sonden helt :)Lukas har visserligen dragit ur sin sond och dom ammar så bra så jag ger inget i sonden i alla fall.