Jag har insett att det är ett större problem än jag själv har velat inse. Det är nästan lite läskigt när man har godis hemma och man inte kan låta bli att äta och när man väl äter så finns inte ordet en liten bit..

Sockerberoende måate vara ett av dom farligaste beroenden man kan ha, det finns överallt och man blir ofta bjuden på fika och godis. Jag blev nästan ännu mer beroende efter graviditeten, jag "unnade" mig så mycket under graviditeten och det fortsatte efter. 

Det här är anledningen till att jag inte vill att barnen ska äta massa godis och fika eller ingenting alls! Jag förstår inte varför man ska ge små barn massa skit? Okej dom har fått smaka jättelite choklad av mig men det va mest en smaksensation och inte så att dom får det ofta. Det hände en gång och det räcker. Dom behöver inte äta godis och fikabröd förrän dom själva kan be om det. Dom tycker frukt är jättegott och det är perfekt godis för små killar som växer och inte ens fyllt 1 år!

Tänkte igår att nu jävlar kör jag minst två veckor helt utan godis men sen kom jag på att det är påsk och det är ju dömt att misslyckas så efter påsekn då kör jag! Minst två veckor och gärna ännu längre. Sen blir det lördagsgodis enbart och fikabröd om det är kalas.

Måste verkligen ta tag i sockerberoendet, inte bara för viktens skull. Jag är så fruktansvärt trött och mår inte bra i kroppen av allt skit jag stoppar i mig.

Anledningen till att jag kommer fortsätta med lördagsgodis är för att jag älskar godis och om jag ska lyckas att inte äta i veckorna så måste jag få ha en ätardag :)